RECENSION
Och återigen ett bevis på den höga musikaliska kvaliteten från Skandinavien:
Ett debutalbum av en kvinna från Sverige, född och uppvuxen vid sydöstra kusten av landet. Som dotter till musikaliskt aktiva föräldrar influerades hon redan i tidig ålder. Efter att ha flyttat till Malmö jobbade hon på en jazzklubb. Jazz var också den genren som hon studerade. Efter att ha varit i Japan med basisten Yasuhito Mori, som också medverkar på denna platta, var det vid återvändandet till Sverige dags för en inspelning.
Resultatet håller jag nu i händerna – och blir häpen! För att just det här hade jag förväntat mig av den berömda Norah Jones som redan har fått en mängd beröm i förskott. Skivan handlar inte om ren jazz utan typiska inblandade element ur Folk och Singer/Songwriter-området som mest påminner om Joni Mitchell. Medan jag tyckte att Norah Jones hade väldigt lite jazz-känsla, så kan man absolut inte säga det om Maria Rylander. Det är tvärtom: Maria sjunger så övertygande, som om hon redan hade flera års erfarenhet i jazzen, ibland fordrande, ibland lite försiktigare. En stor roll spelar den ovan nämnda basisten som får in en rejäl jazzkänsla i musiken och som färglägger låtarna med små solon.
Väldigt angenämt sticker också trummisen ut, som stöder den varande stämningen genom sitt subtila och känslosamma spel och reagerar väldigt sensibelt på sångerskan. Precis den symbiosen mellan musikerna känner man på ett sympatiskt vis. Här passar allt ihop, ingen sjunger eller spelar i förgrunden. Musiken har smält ihop till en enhet, så som man egentligen kan känna från gamla veteraner som har spelat tillsammans länge, - eller proffs, då.
Särskild skönt är det när cellon kommer till då och då som sällskap. Arrangemangen av bakgrundssången verkar också väldigt fint. Vid pianot glänser Simon Westman. När han lyfter till ett solo hoppar trummisen genast på ”tåget” och alla glider in i svängande sfärer. Då härskar det sann kommunikation mellan aktörerna- väldigt lovvärt!
Medspelarna bildar ett riktigt ”world band”, - de kommer från Japan, Irland, Nederländerna, Belgien och just Sverige. Musik förbinder världen- ytterligare ett bevis.
I första hand tror man att man förnimmer ett jazzalbum, men de andra influenserna utgör sådana präglande element att man hellre pratar om ”fusion”. ”Fusion”- som inte finns på det här sättet så ofta. Därför tycker jag att den här musiken och det här albumet verkar oberoende och självständigt i uttrycket och är berikande under rubriken ”mellan stolarna”.
Tydligt ”folkliga” element finns i sista låten som präglas genom den ackompanjerande akustiska gitarren och cellon. Väldigt varsamt dyker det upp ett accordeon, som inte ens är listad i line-up. En av de positiva överraskningarna i år som jag vill ”utrusta” med ett tips.
I bookleten finns alla texterna och så får vi veta historierna om hur Maria lämnade hemstaden i Sverige( ” I left my town”), - att kärleken är en resa( ”Facing South”), - eller att huvudpersonen är beredd att gå tusen mil bara för att få höra sin kärleks röst (”Longing”).
Ett stort tack för sådan underbart skön, avslappnande, men samtidigt spännande och underhållande musik!
Wolfgang Giese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar